Trädet
Cedrelopsis grevei är ett träd i familjen rutaväxter, endemiskt på västra och södra Madagaskar. Det växer i torra, halvtorra och subfuktiga bioklimat på västkusten, i provinserna Toliara, Mahajanga och Antsiranana, på höjder mellan 0 och 900 m. Virket är motståndskraftigt mot röta och insekter och användes vid byggandet av kungliga gravar. Lokalt används virket till tungt byggnadsarbete, träsnideri och möbelsnickeri. Trädet är ett av de viktigaste medicinalträden i Madagaskars skogar.
Det är ett medelstort lövfällande träd med en rak stam som saknar grenar upp till 9 m, och en sträv bark som är ljust gråaktig till gulaktig. Bladen sitter strödda och är 12-20 cm långa, med upp till 10 småblad. Trädet växer i många olika jordtyper, ofta röda eller gula sandjordar, och blir högre i floddalar än på platåjordar. Det kan förökas med frön och stamsticklingar, och färska frön som sås direkt på fältet gror i hög grad.
Kärnveden är ljusgul till ljusbrun, ådringen är vanligtvis rak och strukturen fin. Virket är väldoftande och innehåller hartsceller. Det är mycket tungt, med en densitet på 900-1110 kg/m3 vid 12 % fukthalt. På den lokala marknaden kallas det vit palissander.
Barkoljans kemi
Barkoljan innehåller främst seskviterpenkolväten. Sammansättningen varierar mycket beroende på insamlingsplats. Analys av fem kommersiella prover visade ishwaran i halter på 1.0–17.4 %, (E)-β-karyofyllen i halter på 1.3–12.5 %, α-kopaen i halter på 4.9–11.0 %, β-elemen i halter på 0.2–9.6 % och α-selinen i halter på 1.1–9.4 %.
Fyra kemiska profiler urskiljs i barkoljan. Den första kännetecknas av eudesmanskelett, främst selinener och eudesmoler, med α-eudesmol i halter på 9.9–37.8 %. Den andra är rik på α-pinen (2.1–30.0 %) och kopaborneol (4.7–20.0 %). Den tredje domineras av α-kopaen (5.9–11.8 %) och ishwaran (13.7–22.1 %). Den sista kännetecknas av kadinanskelett.
Den sista profilen innehåller kadinener i halter på 0.5–35.2 %. Varierande mängder α-bisabolol påträffades i prover från alla fyra profiler. Skillnaden mellan ursprung var mycket större än variationen inom ursprungsområdena.
I en analys av den ångdestillerade barkoljan var huvudkomponenterna β-pinen (17.1 %), cis-seskvisabinenhydrat (12.8 %) och karyofyllenoxid (7 %). I samma analys dominerades bladoljan till stor del av trans-β-farnesen (35.6 %). Bladoljan innehöll även β-pinen (12.8 %), cis-seskvisabinenhydrat (9.8 %) och ar-kurkumen (8.6 %). Många kumariner har isolerats från stambarken. Artens eteriska oljor innehåller 160 identifierade beståndsdelar.
Kommersiella prover av olja från stamvedsbark innehöll (E)-β-karyofyllen i en halt på 9,3 %, α-kopaen i en halt på 7,7 %, α-selinen i en halt på 5,8 %, δ-kadinen i en halt på 4,9 %, β-selinen i en halt på 4,5 %, α-humulen i en halt på 3,3 % och β-bisabolen i en halt på 2,8 %. Oljan från stamvedsbarken innehöll också dihydroagarofuranet 4-epi-cis-dihydroagarofuran och seskviterpenen ishwarol B. De eteriska oljorna består främst av seskviterpenkolväten, syresatta seskviterpener, syresatta monoterpener och monoterpenkolväten.
En av kumarinerna, cedrekumarin A, uppvisade agonistisk aktivitet på både α- och β-östrogenreceptorer samt en aktivitet som fångar upp superoxid.
Användning
Oljan används ofta vid massage för att behandla allmän värk i kroppen, tandvärk, benbrott, muskelsmärta, artrit och reumatism. Ryggmassage ges mot trötthet och feber, och oljan används även i bad för dessa ändamål. På Madagaskar och på internet säljs oljan vanligtvis för 8–17 US-dollar per 10 ml.
På Madagaskar används oljan inom traditionell medicin och i aromaterapi i de norra delarna. Oljans främsta kunder är utländska och lokala läkemedelsföretag. Blomvatten säljs för cirka 15 US-dollar per 250 ml.
Malagasierna använder stammens bark mot muskeltrötthet och för att minska kapillärskörhet. Enligt den madagaskiska farmakopén ingår den också i en hostsaft mot ihållande katarr och i blodtryckssänkande drycker. Barken används dessutom mot reumatism, lungsjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar samt som febernedsättande medel. Afrodisiakiska egenskaper har också beskrivits.
Träet används också till verktygsskaft, invändig snickeriinredning, plywood, skepps- och båtbygge, järnvägssliprar och inhägnader för boskap samt som brännved och för framställning av träkol. På grund av sin hårdhet och motståndskraft mot svamp- och insektsangrepp anses träet vara oförstörbart. Vissa halvfärdiga träprodukter exporteras till Réunion.
Bevarande
Cedrelopsis grevei bedöms som livskraftig. I Ambararata-skogen nära Belo har alla stora träd fällts för skeppsbygge, men den naturliga föryngringen ger i genomsnitt 17 plantor och 10 ungträd per hektar. Cedrelopsis grevei är en av de trädarter som skyddas vid röjning av mark. Det finns ingen information om odling av arten.
—
Relaterat: Lackackord
