Mandel

Bensaldehyd (C₆H₅CHO) är en organisk förening som består av en bensenring med en formylsubstituent. Det är en av de enklaste aromatiska aldehyderna och en av de mest användbara industriellt. Bensaldehyd har formeln C₇H₆O och CAS-numret 100-52-7. Det är en färglös, starkt ljusbrytande vätska med en densitet på 1.044 g/mL och en kokpunkt på 178.1 °C. Bensaldehyd löser sig i vatten till 6.95 g/L vid 25 °C.

Bittermandelns kemi

Amygdalin är en cyanogen glykosid som härrör från den aromatiska aminosyran fenylalanin. Det har formeln C₂₀H₂₇NO₁₁ och har fått sitt namn från det forngrekiska ordet för mandel. Det finns i många växter, till exempel i kärnorna från aprikoser, bittermandlar, äpplen, persikor, körsbär och plommon. I en studie varierade amygdalinkoncentrationen i bittermandlar mellan 33 och 54 g/kg beroende på sort, medan halvbittermandlar i genomsnitt innehöll 1 g/kg och söta mandlar i genomsnitt 0.063 g/kg, med betydande variation mellan sorter och odlingsregioner. Även andra kärnor och frön innehåller amygdalin, omkring 14 g/kg i aprikos, 6.8 g/kg i persika, 3.9 g/kg i sötkörsbär, 2.7 g/kg i surkörsbär och 3 g/kg i äppelfrön. I dessa växter lagras amygdalin och de enzymer som behövs för att hydrolysera det på olika platser och blandas först när vävnaden skadas. Amygdalin bryts ned genom enzymkatalys till bensaldehyd, vätecyanid och två ekvivalenter glukos. Bensaldehyd som frigörs från amygdalin ger en bitter smak. Bittermandlar kan innehålla 4-9 milligram vätecyanid per mandel och har 42 gånger högre cyanidhalter än de spårhalter som finns i söta mandlar.

Bittermandlar och söta mandlar

Frukterna från Prunus amygdalus var. amara är alltid bittra. Kärnorna från andra Prunus-arter, såsom aprikos, persika och körsbär, är också bittra, men i mindre utsträckning. Bitterheten hos mandlar styrs av en enda gen, och den bittra egenskapen är recessiv, vilket gjorde dem lättare att domesticera. På grund av en skillnad i en recessiv gen som kallas Sweet kernel finns det mycket mindre amygdalin i icke-bittra (eller söta) mandlar än i bittermandlar. Bittermandeln är något bredare och kortare än den söta mandeln och innehåller ungefär 50% av den fasta olja som finns i söta mandlar.

Mandelolja

Mandel är en rik oljekälla, där fett utgör 50 % av kärnans torrvikt. Mandel består av 4 % vatten, 22 % kolhydrater, 21 % protein och 50 % fett. Oleum amygdalae, den fasta oljan, framställs av antingen sötmandel eller bittermandel och är en glyceroleat. Den fasta oljan har en svag doft och en nötig smak. Räknat på kärnans totala torrvikt innehåller mandelolja 32 % oljesyra, 13 % linolsyra och 10 % mättade fettsyror, främst palmitinsyra. Mandelolja analyserad separat innehåller per 100 gram 70 gram oljesyra och 17 gram linolsyra. Den fasta oljan är nästan olöslig i alkohol men lättlöslig i kloroform eller eter.

Mandelträdet

Mandelträdet får väldoftande vita till ljusrosa blommor, 3-5 cm i diameter, som slår ut före bladen tidigt på våren. Mandelträd trivs i medelhavsklimat med varma, torra somrar och milda, regniga vintrar. Träden börjar ge en ekonomiskt lönsam skörd under det tredje året efter plantering och når full skörd fem till sex år efter plantering. Frukten mognar på hösten, 7-8 månader efter blomningen.

Produktion

År 2024 uppgick världens mandelproduktion till 3,9 miljoner ton. USA stod för 51 % av den totala produktionen, följt av Australien och Spanien.

Förekomst

Mandelns frukt är ingen nöt utan en stenfrukt. Iran är världens viktigaste genpool för vilda mandlar. Hittills har 23 arter och 7 hybrider mellan dessa arter rapporterats i Iran. Merparten av den bensaldehyd som människor får i sig kommer från naturliga vegetabiliska livsmedel, till exempel mandel. Bensaldehyd, en beståndsdel i bittermandelolja, kan utvinnas ur flera andra naturliga källor.

Den här notisen i PREMIEREPEAU. Insuline Safrine. Prova alla sju parfymextrakten i Upptäcktsset.