Nötter från M. jansenii och M. ternifolia innehåller cyanogena glykosider. M. integrifolia och M. tetraphylla är de två arter som odlas för kommersiell produktion av macadamianötter för mänsklig konsumtion.
Botanik
Macadamia integrifolia är ett litet till medelstort träd som hör hemma i australiska regnskogar. Det växer naturligt i regnskogarna i sydöstra Queensland och i det allra nordligaste angränsande New South Wales i Australien. Macadamia tetraphylla hör hemma i södra Queensland och norra New South Wales i Australien. Macadamia integrifolia-träd blir upp till 15 meter (49 ft) höga, och M. tetraphylla blir upp till 18 meter (59 ft).
M. tetraphylla har vanligtvis fyra blad vid varje bladnod, medan M. integrifolia har ett varierande antal blad, men vanligtvis tre. Skalet på M. tetraphylla är ofta gropigt eller strävt, medan skalet på M. integrifolia är slätt. Kärnan är vitaktig och söt och äts rå eller rostad.
M. tetraphylla har ett högre sockerinnehåll än M. integrifolia, vilket leder till att den bränns vid gräddning. De flesta kommersiellt odlade macadamianötter kommer därför från M. integrifolia.
Odling och produktion
Macadamiaträdet förökas vanligtvis genom ympning. Det börjar inte ge kommersiella mängder frön förrän det är 7-10 år gammalt, men när det väl har etablerat sig kan det fortsätta att bära frukt i över 100 år.
Sydafrika har varit världens största producent av macadamia sedan 2010-talet. År 2024 var landet den ledande producenten, med 87 000 ton. Macadamia produceras kommersiellt i många länder i Östafrika, Sydostasien, Sydamerika, Australien och Nordamerika med medelhavs-, tempererade eller tropiska klimat. Ingen av de två arterna har klarat sig bra i de rena tropikerna, och inga plantager närmare än 15 grader från ekvatorn har varit helt framgångsrika.
Oljan
Macadamiaolja är flytande vid rumstemperatur. Nötens oljehalt varierar mellan 65 % och 75 %. Oljan innehåller cirka 60 % oljesyra och 19 % palmitoljesyra, med 1-3 % linolsyra och 1-2 % α-linolensyra. Den höga halten palmitoljesyra är ovanlig i växtbaserade oljor, och oljan är stabil tack vare sitt låga innehåll av fleromättat fett.
Macadamiaolja används i matlagning som stek- eller salladsolja. Den har en hög rökpunkt och motstår oxidativ nedbrytning, men används främst i ouppvärmd form, till exempel i dressingar och som ringlad olja.
Övriga användningsområden
Träden odlas också som prydnadsväxter i subtropiska områden för sitt glänsande bladverk och sina vackra blommor. Blommorna ger en uppskattad honung.
Arter och bevarande
Macadamia ternifolia kallas också Maroochy- eller Gympie-nöt, och nötterna är bittra och oätliga. Äldre skrifter kan därför beskriva den kommersiella macadamian som ternifolia. M. integrifolia har bevarandestatusen sårbar och M. tetraphylla statusen starkt hotad.
Macadamiafrukter är vedartade och runda, 2-3.5 cm i diameter. M. tetraphylla har tätt bladverk och tandade blad som är 7 till 25 centimeter långa, och dess långa, hängande blommor varierar från vita via krämrosa till lila. M. integrifolia klarar temperaturer så låga som -4.4 °C. Macadamia har introducerats i Mexiko, där den trivs i delstaterna Michoacán och Jalisco.
Nötens sammansättning
Nötens sockerhalt varierar mellan 6 % och 8 %, och tillsammans med oljehalten ger den varierande färg och konsistens när nötter rostas under samma förhållanden. Oljan består främst av omättade fettsyror och är likartad hos båda arterna, även om förhållandet mellan omättade och mättade fettsyror verkar vara något högre hos M. integrifolia (6.2:1 jämfört med 4.8:1).
Produktionsuppgifter
Den globala produktionen var 344,000 ton år 2025. Stora odlingar i Costa Rica, vid 10 grader nord, sägs ge mycket mindre än odlingar på Hawaii vid 19 till 22 grader nord; i ett fall uppgår produktionen till 20 % av den hawaiianska. Däremot är odlingar i Guatemala vid 15 grader nord framgångsrika. Många träd av M. tetraphylla, eller hybrider av M. tetraphylla och M. integrifolia, odlas i hemträdgårdar, och vissa föredrar den högre sockerhalten hos M. tetraphylla, särskilt för att äta nötterna råa.
