Föreningens IUPAC-namn är (1-etynylcyklohexyl)acetat och den är registrerad med CAS-nummer 5240-32-4. Den har även namnen 1-etynylcyklohexylester av ättiksyra och 1-etynyl-1-cyklohexanolacetat. Dess EINECS-nummer är 226-040-0. Densiteten uppskattas till cirka 1,0060 och lösligheten i vatten är 738,7 mg/L vid 24 °C. Föreningen är inte brandfarlig. Dess struktur skrivs O=C(OC1(C#C)CCCCC1)C i SMILES-notation. Den är upptagen i TSCA och har en aktiv REACH-registrering. Dess Kovats-retentionsindex är 1136,7.
Upptäck alla sju extraits i Upptäcktsset.
Ekollon och ekar
Ekollonet är nöten från ekar och deras närmaste släktingar, som tillhör släktena Quercus, Notholithocarpus och Lithocarpus i familjen bokväxter (Fagaceae). En ek är ett lövträd eller en buske i släktet Quercus, som tillhör familjen bokväxter. Ekollon innehåller bittra tanniner, och mängden varierar mellan olika arter. I pulver framställt av rostade ekollon från Quercus humboldtii identifierades nitton föreningar med syrliga, smöriga/karamelliga, rökiga/rostade och fruktiga doftnoter. De viktigaste flyktiga föreningarna i pulvret var furfural, 5-metylfurfural, furfurylalkohol och 3-hydroxi-2-butanon.
Ekollonet som nöt
Ett ekollon innehåller vanligtvis ett frö omgivet av två hjärtblad, inneslutna i ett hårt skal som kallas perikarp och placerade i en skålformad svepeskål. Beroende på art tar det mellan 5 och 24 månader för ekollon att mogna. Varje ekollon innehåller vanligtvis ett frö. Eksläktet finns över hela norra halvklotet och omfattar omkring 475 arter, både lövfällande och städsegröna. Ekollon är för tunga för att spridas med vinden, så ekar är beroende av biologiska spridningsagenter för att föra dem bortom moderträdet. Hos de ringbägade ekarna i östra och sydöstra Asien har ekollonen karakteristiska skålar med sammanväxta ringar av fjäll. Inom gruppen turkisk ek mognar ekollonen på 18 månader och smakar mycket bittert. Ekar är värdväxter för över 950 arter av fjärilslarver.
Tanniner och användning i mat
Ekollon och blad från ekar innehåller garvsyra, som hjälper till att skydda mot svampar och insekter. Tanniner är växtpolyfenoler som stör djurs förmåga att omsätta protein. På grund av det höga tannininnehållet har ekollon ofta lakats ur för att avlägsna tanniner innan de bearbetas. Urlakning i varmt vatten kokar ekollonens stärkelse, som annars skulle fungera ungefär som gluten och hjälpa mjölet att binda samman, så urlakning i kallt vatten föredras när ekollon ska malas till mjöl. Eftersom ekollonmjöl är fettrikt kan det lätt härskna eller mögla och måste förvaras omsorgsfullt. Ekollon från olika ekarter har använts som föda i årtusenden i Asien, Europa, Mellanöstern, Nordafrika och bland Nordamerikas ursprungsfolk. I Korea görs en gelé som kallas dotori-muk av ekollonstärkelse. Rostat ekollonmjöl är en huvudingrediens i söta kakor som är typiska för kurdiska områden i Iran och Irak. Ekollon utgör sällan en stor del av dagens kost och odlas inte i en omfattning som närmar sig den för många andra nötter.
Lipider och polyfenoler i ekollon
Lipidinnehållet i ekollon varierar avsevärt mellan arter och ursprung och sträcker sig från 0,75 % i Q. vulcanica och uppåt. Olja från Q. rotundifolia, utvunnen med n-hexan, var mer oxidationsstabil vid lagring än det superkritiska CO₂-extraktet under de testade förhållandena. Mekaniskt pressade ekollonoljor hade högre syratal än lösningsmedelsextraherade oljor. Bland ekollonens fenolföreningar är α- och γ-tokoferoler vanligast i oljan och gallussyra- och ellagsyraderivat i mjölet. Hydrolyserbara och kondenserade tanniner binder proteiner, vilket kan ge växtmaterial en sammandragande smak. Höga tanninnivåer kan minska proteinernas biotillgänglighet och smältbarhet.
Ek, ekmossa och immortelle
Ekmossa, Evernia prunastri, är en lav som främst växer på ekarnas stammar och grenar. Den skördas kommersiellt i södra Centraleuropa och exporteras vanligtvis till Grasse-regionen i Frankrike, där dess doftämnen utvinns till absoluer och extrakt. Extrakten utgör basnoter i många dofter och är viktiga beståndsdelar i fougère- och chypredofter. Doften beskrivs som träig, skarp och lätt söt. Användningen i parfymer begränsas numera kraftigt av regler från International Fragrance Association. Tunnor för lagring av viner och spritdrycker tillverkas av ek, och ekfaten bidrar med färg, smak och arom till innehållet och tillför en eftertraktad, ekig vaniljton. Immortelle är ett vanligt namn på Helichrysum italicum, som också kallas curryväxt eftersom bladen har en stark doft. Aromens karaktär är kådig och något bitter, med drag av salvia eller malört.
Acetatets kemi
Acetatet har fått sitt namn efter alkoholen 1-etynylcyklohexanol, en alkynalkohol med formeln C₈H₁₂O. Alkoholen smälter vid 30–33 °C.
