Aglaia odorata är en blommande växtart i familjen Meliaceae. Den förekommer i Kambodja, sydöstra Kina, Hainan, Laos, Malaysia, Thailand och Vietnam. Det är ett litet träd som behåller sina gröna blad året runt och kan bli 2 till 5 meter högt. De små guldgula blommorna sitter i klasar, är ovala och har sex kronblad. Frukten är röd, ungefär en centimeter lång och äggformad, och innehåller ett till två frön.
Botanisk beskrivning och namn
Trädet har flera grenar och bladen är 5 till 12 centimeter långa. Det beskrivs också som en buske eller ett litet träd på upp till 10 m, med tre till fem, sällan sju, motsatta småblad med fem till nio par sidonerver. Frukten öppnar sig inte och har ett enda rum. Det godtagna namnet är Aglaia odorata Lour., och arten tillhör ordningen Sapindales. Synonymer är bland annat Aglaia chaudocensis, Aglaia duperreana, Aglaia oblanceolata, Aglaia sinensis, Camunium chinense och Murraya exotica. Artens bevarandestatus är livskraftig. Lokala namn är Chinese rice-flower på engelska, pacar cina i Indonesien, me shui lan i Malaysia, sinamomong-sunsong i Filippinerna, homklai i Thailand och hoa ngâu i Vietnam.
Livsmiljö och odling
Aglaia odorata är en vedartad växt som främst växer i glesa skogar och buskmarker i bergsområden på låg höjd. Den förekommer spridd men är lokalt vanlig i ständigt gröna primär- och sekundärskogar, ibland längs kusten, upp till 700 m höjd. Den odlas i Indien, Sri Lanka, Vietnam, Malackahalvön, Sumatra och Java. I Kina odlas den främst i provinserna Fujian och Guangdong, men det finns även vilda eller odlade bestånd i Guangxi, Yunnan och Sichuan. Den säljs ibland som krukväxt under namnet Chinese perfume plant. Den kan odlas utomhus i USDA-zonerna 9 och 10. Dess utbredningsområde anges också omfatta Burma (Myanmar), Kambodja, Vietnam, Hainan och Thailand, och den kan även finnas i Laos och Moluckerna.
Släktet Aglaia
Aglaia är ett släkte med 121 erkända arter av vedartade tvåbyggare i mahognyfamiljen Meliaceae. Vissa arter är viktiga timmerträd, andra har väldoftande blommor eller medicinska egenskaper. De ätliga frukterna, som kallas duku eller langsat, har placerats i släktet Lansium. Arter i släktet Aglaia syntetiserar en unik klass av mycket bioaktiva kemiska föreningar som kallas flavagliner. Hittills har över 50 unika föreningar i denna klass beskrivits, däribland rocaglamid, aglafolin, silvestrol, pannellin, episilvestrol och ponapensin. Flavagliner har cancerhämmande, svampdödande, antiinflammatoriska och insektsdödande egenskaper. Flera av dessa föreningar har visat sig vara exceptionella läkemedelskandidater för cancerkemoterapi, men ytterligare forskning krävs för att utveckla läkemedel. Aglaia odorata innehåller de cancerhämmande ämnena rocaglaol och rocaglamid. Rocaglaol och rocaglamid har betydande cytotoxicitet mot blodcancer, levercancer, lungcancer, bröstcancer och tjocktarmscancer. Rocaglaol har en molekylvikt på 434.48 g/mol och rocaglamid på 505.55 g/mol. Rocaglamid har formeln C₂₉H₃₁NO₇ och uppvisar, liksom andra flavagliner, insektsdödande, svampdödande, antiinflammatoriska och cancerhämmande effekter.
Kemi
Blommornas eteriska olja har separerats i 21 identifierade komponenter. Bland dessa finns linalool, copaen, beta-humulen, beta-elemen och beta-selinen. Komponenterna separerades och identifierades med hjälp av gas-vätskekromatografi, tunnskiktskromatografi samt infraröd, ultraviolett, mass- och kärnmagnetisk resonansspektroskopi. Mängderna av komponenterna bestämdes också i oljor som framställts i Zhangzhou, Fushou och Chongqing.
Blomextrakt har på senare tid analyserats med headspace-fastfas-mikroextraktion i kombination med gaskromatografi-masspektrometri och med en elektronisk näsa för att jämföra extrakt framställda med olika metoder. Blommorna som användes köptes i Zhangzhou i Fujianprovinsen och artbestämdes av en botaniker. Extraktens flyktiga profiler beror på extraktionsmetoden, och föreningarna identifierades genom att jämföra deras spektra med ett masspektralbibliotek.
Traditionell och annan användning
Många delar av Aglaia odorata - rötter, blad, blommor och grenar - kan användas som läkemedel. Rötterna kokas i vatten till en dryck som ökar aptiten. De torkade blommorna används för att bota munsår och sänka feber. I Kina kokas torkade grenar och blad i vatten och används för att lindra smärta från reumatiska leder, fallskador, ytliga infektioner och giftiga svullnader. På Filippinerna kan rötterna och bladen användas som stärkande medel. Blommorna appliceras utvärtes på kroppen efter förlossning eller tas invärtes mot feber. I Indonesien dricks en infusion av bladen som stärkande medel för att behandla rikliga menstruationer och könssjukdomar. I Vietnam används blommorna och bladen för att behandla feber, astma och gulsot. Bladen anses vara slemlösande, stimulerande och febernedsättande, och används för att behandla kramper och rikliga menstruationer. På Java har växten också dokumenterats använd mot dysmenorré. Träet lämpar sig utmärkt för svarvning. Viktigare är användningen som prydnadsväxt, till exempel i häckar. Aglaia odorata kan användas som ett organiskt ogräsmedel för att bekämpa gräs och ogräs på åkrar, till exempel ris- och majsfält.
