Fougère-ackord

Den engelska termen fougère användes första gången om parfym 1882, när den första parfymen i denna doftfamilj lanserades. Det franska ordet har sitt ursprung i fornfranska fulgiere, som i sin tur kommer från vulgärlatinets filicaria och klassisk latinets filix. Fougère-genren etablerades 1882 med skapandet av en parfym komponerad av parfymören Paul Parquet. Parfymen blev snabbt populär bland manliga konsumenter, särskilt dandyer och sofistikerade stadsmän. Den slutade tillverkas på 1950-talet, men dess centrala ackord av ekmossa, kumarin och lavendel återanvändes och anpassades i många andra dofter. Parfymen införlivades senare i doftarkivet Osmothèque i Versailles i Frankrike och lanserades på nytt 2010.

Kumarin isolerades för första gången ur tonkabönor 1820. William Henry Perkin framställde det syntetiskt för första gången 1868. Kumarin har varit en central del av fougère-parfymgenren ända sedan det först användes i parfymen från 1882 som grundade genren. Parfymen betraktas som en av de första moderna parfymerna på grund av användningen av syntetiska aromkemikalier. Paul Parquet blev delägare i parfymhuset 1880 och skapade parfymen 1882. Kumarin är ett färglöst kristallint fast ämne som smälter vid 71 °C. Människor metaboliserar främst kumarin till 7-hydroxikumarin, en förening med lägre toxicitet. Namnet kommer från coumarou, det franska ordet för tonkaböna, som i sin tur kommer från det gamla tupíordet för trädet, kumarú. A. Vogel i München och Nicholas Guibourt i Frankrike isolerade ämnet oberoende av varandra 1820. Vogel misstog det först för bensoesyra, medan Guibourt insåg att det var ett nytt ämne och gav det namnet coumarine.

Ekmossa (Evernia prunastri) är en lavart som förekommer i många bergiga tempererade skogar på norra halvklotet. Den växer främst på stammen och grenarna hos ekar, men förekommer också ofta på barken hos andra lövträd och barrträd som gran och tall. Isoamylsalicylat lades till fougère-strukturen 1898.

Resultatet blev en abstrakt komposition, ett radikalt avsteg från det sena 1800-talets smak för realistiska återgivningar av enskilda blommor. Den öppnar med friska toppnoter av lavendel och bergamott, utvecklas till ett hjärta av geranium och avslutas med en bas av kumarin, ekmossa och vetiver.

—

Relaterat: 4-metylanisol · Almaciga · Arnika · Assamte · Calycanthus · Kamfer · Kanvas · Karvon