Vänderot

Vänderot (Valeriana officinalis) är typarten för släktet Valeriana. Örtens namn kommer från personnamnet Valeria och det latinska verbet valere (att vara stark, frisk). Växten blir upp till 1,5 m hög, i sällsynta fall 2 m. Blommorna slår ut från juni till augusti och är sött doftande, blekrosa och ibland vita.

Vänderot växer ursprungligen från Island i söder till Portugal, i norr till centrala Skandinavien, i öster till europeiska Ryssland och i sydost till Iran. Växten förekommer typiskt på våta och torra ängar, i fuktiga skogar och på kärr. Blommorna lockar till sig många flugarter, särskilt blomflugor av släktet Eristalis. Larverna hos vissa fjärilsarter, däribland grå puckelmätare, äter av växten. De unga bladen kan tillagas och rötterna kan användas som infusion i varma drycker, till exempel varm choklad. Delstaten Connecticut i USA betraktar vänderot som potentiellt invasiv och har officiellt förbjudit den.

Bornylacetat är en viktig beståndsdel i vänderotsolja. Sammanlagt identifierades 150 föreningar i eteriska oljor från 13 kommersiella prover av torkade rötter med rhizomer från V. officinalis från olika länder. De främsta föreningarna var bornylacetat (1,6 % till 27,1 %), valeranone (0,5 % till 17,9 %), valerenal (0 % till 14,7 %), kamfen (0 % till 14,6 %), α-fentšen (0 % till 10,6 %) och valereninsyra (0 % till 8,5 %). Halten isovaleriansyra varierade från 0 % till 44,6 % i samma prover. I tidigare studier av rötter från V. officinalis från Estland och flera andra europeiska länder uppmättes bornylacetat i halter på upp till 33,7 %, α-fentšen 28,3 % och valerianol 18,2 %. Isovaleriansyra kunde inte påvisas i flera prover, bland annat från Belgien, England, Frankrike, Ungern och Nederländerna. Tre kemotyper urskildes: bornylacetat/valerenal, valeranone och isovaleriansyra. Bornylacetat, limonen och valeranone fanns genomgående i alla 16 prover som undersöktes i en studie och föreslås som markörföreningar för arten. Monoterpener hör till oljans vanligaste beståndsdelar, särskilt borneol och dess estrar bornylacetat och bornylisovalerat. Europeiska farmakopén fastställer en minsta koncentration av eterisk olja på 4 mL/kg och en lägsta halt valereninsyra på 0,17 % (m/m); endast sex av de 13 proverna uppfyllde kravet på oljehalt.

Bornylacetat (CAS 76-49-3), C₁₂H₂₀O₂, är bornylacetatsyraestern av terpenoiden borneol. Valerensyra (CAS 3569-10-6), C₁₅H₂₂O₂, är en seskviterpenoid som ingår i den eteriska oljan från valerianaväxten. Valeranone har formeln C₁₅H₂₆O och en molekylvikt på 222,37. Seskviterpener i den flyktiga oljan omfattar valerensyra, hydroxivalerensyra och acetoxivalerensyra. Alkaloider som påvisats i valeriana omfattar aktinidin, chatinin, shyanthin, valerianin och valerin. Växten innehåller också flavanonerna hesperidin, 6-metylapigenin och linarin samt iridoider, däribland valepotriater.

Valerensyra verkar som en subtypselektiv positiv allosterisk modulator av GABA-A-receptorn. Valerensyra kan vara åtminstone delvis ansvarig för valerianans lugnande effekter, tillsammans med hydroxivalerensyra och acetoxivalerensyra. Valerianatillskott standardiseras ofta så att de innehåller en viss mängd valerensyra räknat i vikt, ofta 0,8 %. Valeriana används som ett växtbaserat lugnande medel som kan vara till hjälp vid behandling av sömnlöshet. Växten innehåller alkaloiden aktinidin.

—

Relaterat: 4-metylanisol · Almaciga · Arnika · Assamte · Calycanthus · Kamfer · Canvas · Karvon